|
Start
Urvision
Texter
Ljudfiler
Filmer
Länkar
Kontakt |
Communique #23
Vi får ofta hör att våra
drömmar är orealistiska, våra krav omöjliga, och att vi helt enkelt är
totalt jävla galna som ens kan föreslå nåt så löjligt som ”krossandet av
civilisationen”. Så vi hoppas att den här texten kan skina lite ljus på
varför vi inte nöjer oss med någonting mindre än en totalt annorlunda
verklighet än den vi blir påtvingade idag. Vi tror att de mänskliga
upplevelsernas oändliga möjligheter sträcker sig både framåt och bakåt. Vi
vill rasera dissonansen mellan dessa verkligheter. Vi strävar efter en
”framtida primitiv” verklighet, en sådan som våra förfäder en gång levde i,
en sådan som vi också kan få uppleva. En för/post-teknologisk,
för/post-industriell, för/post-kolonial, för/post-kapitalistisk,
för/post-agrikulturell, och till och med för/post-kulturell verklighet – då
vi en gång var, och än en gång kan bli, VILDA!
Vi känner att det är nödvändigt att lyfta fram några grundläggande frågor om
var vi är nu, hur vi har hamnat här, vart vi är på väg, och kanske viktigast
av allt, vart vi kommer ifrån. Det här ska inte ses som några ovedersägliga
bevis, Svaren, eller receptet för frigörelse; utan istället som saker att
tänka på när vi kämpar mot förtryck och försöker skapa en annan värld.
Vi tror att anarki är den ultimata upplevelsen av frihet, och vårt naturliga
tillstånd. Innan och utanför civilisationen (och dess korrumperande
påverkan), var människor, och är, i brist på bättre termer, anarkistiska.
Under den största delen av vår historia levde vi i småskaliga grupperingar
som fattade beslut öga mot öga, utan medlande av någon form av regering,
representation, eller ens moralen från en sådan abstrakt sak som vi kallar
kultur. Vi kommunicerade, upplevde, och levde på ett oförmedlat, instinktivt
och direkt sätt. Vi visste vad som gick att äta, vad som kunde läka oss, och
hur vi skulle överleva. Vi var en del av världen runt omkring oss. Det fanns
ingen konstgjord uppdelning mellan individen, gruppen, och resten av livet.
För inte så länge sedan, sett ur människans hela historia (vissa säger för
mellan 10,000 och 12,000 år sen), började, av anledningar som vi bara kan
spekulera i (men aldrig riktigt veta säkert), någonting förändras hos vissa
grupper. Dessa människor började lita mindre på Jorden som en givare av liv,
och började skapa en åtskillnad mellan dom själva och Jorden. Denna
separering utgör grunden för civilisationen. Den är egentligen inte någon
fysisk sak, även om civilisationen även kan ta sig vissa väldigt fysiska
uttryck; utan den är mer en orientering, ett tankesätt, ett paradigm. Den är
baserad på kontroll och förtryck, av jorden och dess invånare.
Civilisationens grundläggande kontrollmekanism är domesticeringen. Det är
kontrollerandet, tämjandet, uppfödandet, och modifierandet av livet till
människans fördel (vanligtvis åt dom som har makten eller strävar efter
makten). Den domesticerande processen började förändra människor bort från
en nomadisk livsstil, till en mer bofast existens. Detta skapade möjligheter
till makt, som senare skulle kallas egendom. Domesticering skapar ett
totalitärt förhållande till växter och djur, och slutligen också till andra
människor. Detta tankesätt ser annat liv, inklusive andra människor, som
separerade från den som utövar domesticeringen, och är den rationella
förklaringen till underkuvandet av kvinnor och barn, och till slaveriet.
Domesticering är en kraft som koloniserar icke-domesticerat liv. Den har
fört oss till den patologiska moderna upplevelsen av total kontroll över
allt liv, inklusive dess genetiska struktur.
Ett stort steg i den civiliserande processen är skiftet mot ett
jordbrukssamhälle. Jordbruk skapar ett domesticerat landskap, en förändring
från konceptet om ”vad Jorden ger oss” till ”det vi ska producera utifrån
Jorden”. Den som domesticerar börjar arbeta mot naturen och dess cykler, och
för att förstöra dom som fortfarande lever med och förstår henne. Här kan vi
se början till patriarkatet. Vi ser början till inte bara samlandet av land,
utan också av dess frukter. Föreställningen om äganderätt till land och
överflöd skapar ett aldrig tidigare erfaret maktförhållande, inklusive
institutionaliserade hierarkier och organiserad krigsföring. Vi har börjat
följa en ohållbar och katastrofal väg.
Under de kommande årtusendena fortskrider det här sjukdomsförloppet, med
dess koloniserande och imperialistiska mentalitet, som slutligen konsumerar
det mesta av planeten. Självklart med hjälp av religionernas propagandister,
som försöker övertyga massorna och vildarna att allt detta är rätt och
riktigt. Till kolonisatörernas gagn ställs folk emot folk. När
kolonisatörernas ord inte är tillräckligt är svärdet aldrig långt bort, med
dess hot om folkmord. När klasskillnaderna blir alltmer tydliga återstår
bara de som har, och de som inte har. De som tar och de som ger. De som styr
och de som blir styrda. Murarna byggs. Vi får höra att så här har det alltid
varit. Men de flesta människor vet någonstans att det här inte är rätt, och
det har alltid funnits dom som har kämpat emot.
Kriget mot kvinnorna, kriget mot dom fattiga, kriget mot ursprungsfolken,
och kriget mot det vilda är alla sammankopplade. I civilisationens ögon
betraktas de alla som varor – saker att göra anspråk på, att utvinna och att
manipulera, för att vinna makt och kontroll. De ses alla som resurser, och
när de inte längre är till nytta för makten så kastas de på samhällets
sophög. Patriarkatets ideologi handlar om kontroll framför självbestämmande
och hållbarhet, om förnuft framför instinkt och anarki, och om ordning
framför frihet och vildhet. Patriarkatet är en börda av död, snarare än en
hyllning till livet. Dessa är civilisationens och patriarkatets motiv; och
under årtusenden har de format varje nivå av mänskliga upplevelser, från det
institutionaliserade till det personliga, medan de har förtärt livet.
Den civiliserande processen blev med tiden mer raffinerad och effektiv.
Kapitalismen blev dess uttrycksform, och måttstocken på förtryckets
omfattning, och på vad som återstår att erövras. Hela planeten kartlades och
land inneslöts. Nationalstaten blev till slut den tilltänkta
samhällsgemenskapen, och den satte upp värden och mål för ett stort antal
människor, självklart endast till fördel för de härskande. Propaganda från
staten, och den numera mindre mäktiga kyrkan, började ersätta en del (men
definitivt inte allt) av den brutala tvångsmakten, med en till ytan sett
välvilja och begrepp som medborgarskap och demokrati. Medan modernitetens
gryning närmade sig började saker bli riktigt sjuka.
Under civilisationens utveckling har teknologin hela tiden spelat en
expanderande roll. Civilisationens utveckling har faktiskt alltid direkt
varit kopplad till, och avgjorts av, utvecklingen av komplexa, effektiva,
och innovativa teknologier. Det är svårt att säga om det är civilisationen
som driver fram teknologin eller om det är tvärtom. Teknologin, liksom
civilisationen, kan ses mer som en process eller ett komplext system, än som
en fysisk form. Den innebär oundvikligen uppdelning av arbete, utvinningen
av resurser, och exploatering genom makt (utförd av de som kontrollerar
teknologin). Kontakten med, och resultatet av, teknologin är alltid en
alienerad, förmedlad, och konstlad verklighet. Nej, tekniken är inte
neutral. Värdena och målsättningarna hos de som producerar och kontrollerar
tekniken finns alltid inbäddat i den. Till skillnad från enkla verktyg, är
teknologin alltid kopplad till en större process, som är smittsam, och som
drivs framåt av sin egen fart. Detta teknologiska system framskrider alltid,
och behöver alltid uppfinna nya sätt att upprätthålla, driva, underhålla,
och sälja sig själv. En nyckelroll i den moderna, teknologiska,
kapitalistiska strukturen spelar industrialismen; detta mekaniserade
produktionssystem byggt på centraliserad makt och exploateringen av folk och
natur. Industrialismen kan inte existera utan folkmord, miljöförstöring och
imperialism. För att upprätthålla den accepteras och ses
tvångsförflyttningar, tvångsarbete, utplånandet av kulturer, assimilering,
ekologisk ödeläggelse, och global handel, som nödvändigheter.
Industrialismens standardisering av livet gör det till ett objekt och en
vara, och den ser allt liv som en potentiell resurs. Teknologi och
industrialism har öppnat dörren till den slutgiltiga domesticeringen av
livet – civilisationens slutfas – neo-livets tidsålder.
Så nu lever vi i den post-moderna, ny-liberala, bio-teknologiska
cyber-verkligheten, med en apokalyptisk framtid och en ny världsordning. Kan
det verkligen bli så mycket värre? Eller har det alltid varit så här illa?
Vi är nästan fullständigt domesticerade, förutom för några korta ögonblick
(upplopp, att smyga genom mörkret för att förstöra maskiner eller
civilisationens infrastruktur, att få kontakt med andra arter, att simma
naken i en skogssjö, att äta vild mat, att älska, …ja lägg till dina egna
favoriter) när vi får en glimt av hur det skulle kunna vara att bli
förvildad. Deras ”globala by” är mer som en global nöjespark eller ett
globalt zoo, och det är inte en fråga om att bojkotta den för vi befinner
oss alla i den, och den finns i oss alla. Och vi kan inte bara bryta oss ut
ur våra egna burar (även om vi är hjälplösa om vi inte startar just där),
utan vi måste spränga hela jävla stället, festa på våra fångvaktare och dom
som tjänar på fängelset, återkoppla till våra instinkter, och bli vilda
igen! Vi kan inte reformera civilisationen, göra den lite grönare eller
rättvisare. Den är rutten ändå in i kärnan. Vi behöver inte mer av ideologi,
moral, fundamentalism, eller bättre organisering för att rädda oss. Vi måste
rädda oss själva. Vi måste leva enligt våra egna begär. Vi måste anknyta
till oss själva, dom vi bryr oss om, och resten av livet. Vi måste bryta oss
ut ur, och bryta ner, den här verkligheten.
Vi behöver Handling.
För att förenkla det
hela, civilisationen är ett krig mot livet.
Vi slåss för våra liv, och vi förklarar krig mot civilisationen!
T.H.U.G. (Tree Huggin'
Urban Guerrillas)
|

Dead Society
En film av Thomas Toivonen

Vargatid
Ett
zine för en ursprunglig relation till Moder Jord

Fimbulvinter -
Anarko-primitivism på svenska
Civilisationskritisk blogg

Teaching Drum Outdoor School
Skola för
ursprungligt leverne

Paleo-life
Forum för
ursprungligt leverne
|